I samband med årsmötet 17 april 2010 i Stockholm gav Shaji en rapport om Pakkam och Indien samt sina tankar inför framtiden.
PAKKAM
¨ Bönder fortsätter att odla ekologiskt. Många var skeptiska från början – det skulle bli en massa djur och ovälkomna växter bland grödorna. Men det har visat sig mer hållbart än konventionell odling.
¨ Självhjälpsgrupperna fortsätter att spara tillsammans, men man har infört ränta. Räntefria banker är förbjudna i Indien, men små räntefria sparverksamheter är fortfarande möjliga.
¨ Pepparexport har inte ägt rum under 2009 och 2010. Alltså har rättviseaspekten vid pepparförsäljning inte varit möjlig.
¨ Den senaste resan ägde rum i januari 2008.
INDIEN
När det gäller löner och skulder har stora omvälvningar ägt rum i Indien. Alla skulder har blivit avskrivna för småbönder och andra fattiga. Den skuldspiral som tidigare plågade så många har upphört. Dessutom har minimilönen höjts. Det betyder ett bättre liv för många.
Men för småbönderna är läget ändå helt annorlunda. De kan inte längre leja folk vid skörden och andra arbetskrävande tillfällen, eftersom de inte har råd att betala så höga löner. Man får inte mer betalt för det som man odlar.
Klimatförändringarna är oerhört påtagliga i Wyanad Hills, bergskedjan där Pakkam ligger. Människor har aldrig drabbats av solsting förr – det har alltid varit svalt uppe i bergen. Nu rapporteras många sjukdomsfall och dödsfall på grund av hettan. Genom Pakkam flyter en flod, där man hämtat eller pumpat upp vatten, badat, fiskat och låtit djuren dricka. Nu står vattnet stilla, dött. Jorden som förr var lerjord har mer eller mindre torkat ut och blivit sandjord. Det regnar häftigt som förr under juni, juli, augusti, men jorden kan inte behålla vattnet.
FRAMTIDEN
En bonde behöver 400 kvadratmeter odlingsyta för att överleva – på dessa kvadratmeter ska allt få plats. På en del håll ökar kemikalieanvändningen för att öka skörden – man kan inte klandra bönderna. Ekologisk odling – som i Pakkamprojektet – har dock visat sig mer hållbart. Vad som nu behövs är små dammar som gör det möjligt att behålla vatten inför kommande torka. Om man kunde avstå en liten yta för träd och andra växter som inte skördas skulle mycket vara vunnet – man skulle kunna hålla kvar vatten och syre.
Pengar är ett problem. Tio resor med åtta personer i varje resa ger ändå tillräckligt för ett nytt projekt. Om alla betalar sin resa i förväg, kan en del av pengarna användas i förväg. Sackeus har också erbjudit sig att betala hälften i förskott för kommande kryddskörd. Det har Shaji inte velat acceptera hittills, men det är kanske en möjlighet för framtiden. Ett av behoven är en lagerlokal av acceptabel standard. Förr bevarades pepparn hos Shajis familj.
En sak som verkligen är en utmaning är att öka mängden peppar som Sackeus kan ta emot. I Pakkam bor 5.000 människor. De producerar 10.000 kg peppar. Tidigare kunde man inte ta emot så mycket, alla ville sälja till »rättvisa« priser, men bara ett fåtal fick rimligt betalt. Övriga hänvisas till uppköpare på marknaden. Avundsjuka uppstod – detta vill inte Shaji vara med om igen. Vi måste köpa av alla. Vi måste alltså finna mycket flera och större försäljningsmöjligheter i Sverige. Per-Olofs idé om att engagera de 40 svenska världsbutikerna, som alla handlar via Sackeus, är ett välkommet förslag.
Shaji vill erbjuda en modell, som alla kan vara delaktiga i och känna tillfredsställelse inför. Den skulle kunna bli en förebild för andra. Men problem måste man vara medveten om. Gräl om vatten uppstår nu bland människor i angränsande samhällen. Jorden måste göras bördig igen. Dammar och små avgränsade ytor för permanent odling behövs. Pepparförsäljningen måste ökas.
Någon konkret by för ett nytt projekt finns ännu inte. Tills vidare får man finna bönder runt omkring som vill delta.